Bruno Mars – från Honolulu till världsscenerna

Han började som fyraårig Elvis-imitatör på hotellscenerna i Waikiki. I dag är Bruno Mars den artist som flest människor lyssnar på via Spotify varje månad, med 16 Grammy-statyetter, tio listettor i USA och över 150 miljoner sålda skivor. I september 2026 passerade dessutom den lågmälda vänskapsvisan ”Count on Me” en miljard spelningar på Spotify – en sång som aldrig ens släpptes som singel i USA.

En showman i en streamingtid

Bruno Mars är en paradox i dagens musikvärld. Han gör musik som låter som om den kunde ha spelats in 1964, 1979 eller 1991, men han är samtidigt en av de mest strömmade artisterna i historien. Han skriver sina egna låtar, spelar flera instrument, producerar, regisserar sina musikvideor och koreograferar dansnummer. Ändå är det kanske på scenen han är som allra störst.

Från sitt genombrott 2010 har han levererat hits i en takt som få andra manliga popartister matchat. Tidningen Billboard konstaterade 2018 att ingen manlig popartist under 2010-talet haft en längre framgångsperiod, och Slate kallade honom decenniets mest pålitliga manliga popstjärna. När han sedan släppte sitt första soloalbum på tio år, The Romantic, i februari 2026 gick det direkt till förstaplatsen på Billboard 200.

Siffrorna är svindlande. Enligt statistiksajten Kworb hade Bruno Mars låtar den 26 september 2026 sammanlagt strömmats nästan 59 miljarder gånger på Spotify, och varje dag tillkommer drygt 32 miljoner spelningar. Hela 22 låtar där han är huvudartist eller gästartist har passerat miljardgränsen.

Men bakom siffrorna finns en berättelse om en pojke från Honolulu som växte upp i en musikerfamilj, som tidvis bodde i en bil med sin pappa och bror, som blev refuserad av skivbolag och som först slog igenom genom att skriva hits åt andra. Den här artikeln följer den resan – från Hawaii till Las Vegas, från Motown-kontraktet som inte ledde någonstans till Super Bowl-scenen – och stannar särskilt vid en av hans mest älskade och kanske mest underskattade låtar: ”Count on Me”.

Uppväxten: ”Little Elvis” från Waikiki

Bruno Mars föddes som Peter Gene Hernandez den 8 oktober 1985 i Honolulu på Hawaii och växte upp i stadsdelen Waikiki. Musiken fanns i familjen från första stund. Föräldrarna träffades när de uppträdde i samma show – mamman Bernadette San Pedro Bayot som huladansös och pappan Peter Hernandez som slagverkare.

Pappan kom ursprungligen från Brooklyn i New York och har puertoricanska och ashkenazisk-judiska rötter. Mamman hade emigrerat från Filippinerna till Hawaii. Den blandade bakgrunden skulle senare bli både en tillgång och ett hinder i musikbranschen, men mer om det längre fram.

Smeknamnet ”Bruno” fick han redan som tvååring. Pappan tyckte att den knubbige sonen påminde om brottaren Bruno Sammartino. Namnet fastnade.

En barnstjärna på hotellscenen

Bruno var ett av sex syskon i en familj där alla sjöng och spelade. Hemma lyssnade man på rock’n’roll, reggae, hiphop och rhythm and blues. Pappan spelade Little Richards musik, och en farbror som arbetade som Elvis-imitatör uppmuntrade den treårige Bruno att sjunga Elvis Presley och Michael Jackson.

Redan som fyraåring stod han på scen fem dagar i veckan med familjebandet The Love Notes, bland annat på hotellet Sheraton Waikiki. Hans Elvis-nummer gjorde honom känd över hela Hawaii. År 1990 dök han upp i lokaltidningen MidWeek under rubriken ”Little Elvis”, och samma år uppträdde han i halvtidsshowen på collegefotbollsmatchen Aloha Bowl.

Berömmelsen spred sig till fastlandet. Han hade en liten roll i filmen Honeymoon in Vegas (1992) och medverkade som sexåring i den amerikanska talkshowen The Arsenio Hall Show. Under hela grundskoletiden gjorde han två föreställningar per kväll med familjebandet, där de framförde låtar av bland andra Frankie Lymon och Little Anthony. Han lärde sig samtidigt spela trummor, gitarr, piano och slagverk.

När allt rasade

När Bruno var tolv år skilde sig föräldrarna, och därmed var det slut på The Love Notes. Pappans olika affärsprojekt gick omkull, och en period levde Bruno, hans bror och pappan under mycket knappa förhållanden – i en bil, på hustak och i en nedlagd fågelpark, Paradise Park, där pappan tidigare hade arbetat. Bruno bytte skola och blev mobbad, men blev med tiden populär bland klasskamraterna.

Musiken fortsatte att vara hans fasta punkt. Inspirerad av Jimi Hendrix började han spela gitarr på allvar. På President Theodore Roosevelt High School i Honolulu sjöng han i gruppen The School Boys, som var förband åt pappans nya band med låtar av Isley Brothers och The Temptations. Han var förband till en stor magishow och imiterade Michael Jackson för 75 dollar per uppträdande.

Själv har han sagt att uppväxten på Hawaii format honom som människa, och att han var omgiven av musik hela tiden eftersom alla i familjen sjöng och spelade. Hawaiis radiokanaler, där reggae är stort, skulle också sätta tydliga spår i hans musik – inte minst i ”Count on Me”.

Los Angeles: motgångar och låtskrivarskola

Vändpunkten kom när Brunos syster, som bodde i Los Angeles, spelade upp en demo för Mike Lynn, chef för artistrekrytering på Dr. Dres skivbolag Aftermath Entertainment. Lynn bad den unge sångaren komma till fastlandet. År 2003, strax efter studenten, flyttade Bruno till Los Angeles.

Förväntningarna krockade snabbt med verkligheten. På Hawaii hade han alltid kunnat försörja sig på musiken, men i Los Angeles stängdes hans telefonabonnemang av på grund av obetalda räkningar. Han tog ett jobb som DJ för 75 dollar svart per kväll, trots att han inte kunde hantera skivspelarna. Det jobbet blev kortvarigt.

Ett artistnamn från en annan planet

I Los Angeles tog han också sitt artistnamn. ”Bruno” hade han redan, och ”Mars” lade han till på skämt: han kände att han saknade glamour, och eftersom tjejer ofta sa att han var ”out of this world” fick han väl komma från Mars. Namnbytet hade också ett allvarligare syfte. Musikbranschen ville gärna placera honom i facket latinamerikansk artist och övertala honom att sjunga på spanska. Med ett neutralt artistnamn slapp han den etiketten.

Motown-kontraktet som inte ledde någonstans

År 2004 skrev Bruno Mars kontrakt med det legendariska skivbolaget Motown. Samarbetet gav ingenting och han blev av med kontraktet inom ett år. Erfarenheten blev ändå lärorik. Han stannade i Los Angeles och fick 2005 ett förlagsavtal med producenterna Steve Lindsey och Cameron Strang.

Lindsey blev en mentor. Tillsammans med låtskrivarna Brody Brown och Jeff Bhasker fick Bruno en sorts intensivkurs i vad som gör en poplåt till en hit. Enligt Lindsey höll han tillbaka Bruno i fem år medan de gick igenom en omfattande katalog av klassiska hits. Under samma period spelade Bruno covers på klubbar i Los Angeles i bandet Sex Panther, tillsammans med Bhasker och sin bror Eric Hernandez, som senare blev trummis i Brunos kompband The Hooligans.

The Smeezingtons tar form

En avgörande person var låtskrivaren Philip Lawrence. När han först skulle träffa Bruno hade han knappt råd med bussbiljetten. De två började skriva låtar ihop men fick nej från skivbolag efter skivbolag. Lawrence introducerade Bruno för Aaron Bay-Schuck på Atlantic Records 2006, som ville skriva kontrakt direkt – men det tog ändå omkring tre år innan Atlantic ansåg att han var redo som artist.

Genombrottet i det lilla kom 2008. Brandon Creed, som letade låtar till det återförenade pojkbandet Menudo, köpte deras låt ”Lost” för 20 000 dollar. Pengarna gjorde att de kunde fortsätta, och Bruno och Lawrence bestämde sig för att skriva och producera åt andra artister. Tillsammans med Ari Levine bildade de produktionsteamet The Smeezingtons. Creed blev Brunos manager i nio år.

The Smeezingtons skrev snart låtar åt bland andra Alexandra Burke, Adam Levine, Brandy, Sean Kingston och K’naan. Deras första riktigt stora hit var Flo Ridas ”Right Round” (2009). Teamet skrev också CeeLo Greens ”Fuck You” (2010), som blev en global succé. Den brittiska tidningen Music Week utsåg The Smeezingtons till 2010 års bästa låtskrivare.

The Guardian har kallat detta för ”Bruno Mars-strategin”: att först bli framgångsrik låtskrivare och sedan kliva fram som gästartist på andras låtar – och ofta överglänsa huvudartisten.

Genombrottet: Doo-Wops & Hooligans

Den breda publiken hörde först Bruno Mars röst som refrängsångare på andras låtar. På rapparen B.o.B:s ”Nothin’ on You” (2009) sjöng han refrängen, och låten gick hela vägen till förstaplatsen både på Billboard Hot 100 i USA och på den brittiska singellistan. Strax därefter kom Travie McCoys ”Billionaire” (2010), en solig reggaepop med akustisk gitarr, som också gick in på topp tio i flera länder.

Bruno själv har sagt att de två låtarna aldrig var tänkta att sjungas i sin helhet av honom – hade han sjungit hela ”Nothin’ on You” hade det kanske låtit som 90-tals-R&B. I stället blev refrängerna ett visitkort.

Vägen dit var dock inte friktionsfri. I en intervju 2013 berättade han att ”Nothin’ on You” hade refuserats av en beslutsfattare i musikbranschen på grund av hans etniska bakgrund. Skivbolagen visste inte vilka radiostationer som skulle spela honom eller vilken publik han skulle tilltala. Han har beskrivit den perioden som sin lägsta punkt.

Debut-EP och första soloalbumet

Den 11 maj 2010 släppte Bruno Mars sin första EP, It’s Better If You Don’t Understand. Den nådde plats 99 på Billboard 200 – blygsamt, men EP:n innehöll en låt som skulle leva länge: ”Count on Me”.

Den 20 juli 2010 kom ”Just the Way You Are”, första singeln från debutalbumet. Låten, en varm kärleksförklaring om att den man älskar är perfekt precis som hon är, gick till förstaplatsen i bland annat USA, Kanada och Australien. Den gav honom hans första Grammy, för bästa manliga popsånginsats, vid galan 2011.

Albumet Doo-Wops & Hooligans släpptes den 5 oktober 2010. Det gick in på tredje plats i USA och toppade listorna i Storbritannien, Nederländerna och Kanada. Albumet har sålt 15,5 miljoner exemplar världen över. Titeln säger mycket: ”doo-wop” för den klassiska, romantiska 50-talssidan och ”hooligans” för den lekfulla, lite busiga sidan.

En rad klassiker

Albumet blev en hitfabrik:

• ”Grenade” – en dramatisk ballad om obesvarad kärlek som toppade listorna i USA, Storbritannien och Nya Zeeland.
• ”The Lazy Song” – en slacker-hymn om att inte göra något alls en dag, etta i Storbritannien och Danmark. Videon, som Bruno själv var med och regisserade, har över tre miljarder visningar på YouTube.
• ”Talking to the Moon” – en längtande ballad som blev en jättehit i Brasilien och i dag har över 2,2 miljarder spelningar på Spotify.
• ”Marry You” – en glad bröllopslåt som blivit ett stående inslag på fester och i frierivideor.
• ”Count on Me” – albumets sista singel, släppt i Australien.

Under samma period gästade han också på Lil Waynes ”Mirror”, Bad Meets Evils ”Lighters” och Wiz Khalifas och Snoop Doggs ”Young, Wild & Free”, och han bidrog med ”It Will Rain” till filmen Twilight: Breaking Dawn – del 1 (2011). År 2012 var ”Just the Way You Are” och ”Grenade” årets två mest sålda digitala singlar i världen, och Bruno Mars var årets bäst säljande artist. Tidningen Time hade redan 2011 utsett honom till en av världens 100 mest inflytelserika personer.

Ett tydligt val under de här åren var att tacka nej till erbjudanden om att vara förband på stora arenaturnéer. I stället spelade han på teatrar och mindre klubbar. Det gav mindre pengar, men byggde en trogen publik.

”Count on Me” – den tysta miljardlåten

I september 2026 passerade ”Count on Me” en miljard spelningar på Spotify. Enligt Kworb låg låten den 26 september på 1 001 882 978 spelningar och ökade med omkring 666 000 om dagen. Så sent som den 31 maj 2026 låg den på knappt 930 miljoner, så milstolpen nåddes alldeles nyligen. Därmed är den en av 22 låtar med Bruno Mars som har passerat miljardgränsen.

Det anmärkningsvärda är inte bara siffran, utan hur den har uppnåtts. ”Count on Me” har aldrig varit en stor listhit i USA. Den har aldrig haft en påkostad musikvideo, bara en textvideo. Den har framförts sparsamt på turnéerna. Ändå har den, år efter år, letat sig in i människors liv.

Tillkomst och sound

”Count on Me” skrevs av Bruno Mars, Philip Lawrence och Ari Levine – det vill säga hela The Smeezingtons, som också producerade. Levine spelade in låten i Levcon Studios i Los Angeles, och han och Bruno spelade alla instrument själva. Låten släpptes första gången på debut-EP:n It’s Better If You Don’t Understand den 11 maj 2010 och kom sedan med på albumet Doo-Wops & Hooligans.

Musikaliskt är den en enkel, avskalad låt i C-dur och i ett lugnt tempo på 88 slag per minut. Akustisk gitarr och mjuka bongotrummor bär melodin. Kritiker har beskrivit ljudet som tropiskt och folkmusikaktigt med en touch av reggae, och flera har kopplat den till Brunos hawaiianska bakgrund. Tidningarna Slant Magazine och MTV UK jämförde den med Israel Kamakawiwoʻoles kända ukuleleversion av ”Over the Rainbow”. Andra har sett släktskap med Jason Mraz och Jack Johnson.

Ett löfte om vänskap

Texten handlar om vänskap. Berättaren lovar en vän att alltid finnas där – i svåra stunder, när man känner sig vilse eller inte kan sova – och att vänskapen går åt båda hållen. Rolling Stone har kallat den en enkel hyllning till kärlek och vänskap.

Just enkelheten har delat kritikerna. Vissa tyckte att den var sockersöt och att rimmen var för enkla. Andra, som Boston Globe, lyfte fram Brunos sånginsats som en av de bästa på albumet. Men det som vissa recensenter såg som en svaghet har sannolikt varit låtens största styrka: den är lätt att lära sig, lätt att sjunga med i och lätt att spela på gitarr eller ukulele.

En låt för skolor, körer och avslutningar

Det förklarar varför ”Count on Me” har fått ett så långt liv i skolor och körer runt om i världen. Den förekommer ofta i musikundervisning och på skolavslutningar och nämns regelbundet på listor över populära examenslåtar. I London sjöng en kör på 5 000 barn från Voice in a Million låten tillsammans i Wembley Arena.

Låten har också letat sig in i populärkulturen. Den finns med i filmen Diary of a Wimpy Kid: The Long Haul (2017), i trailern till Tom & Jerry (2021), i tv-serier som Suburgatory och A Million Little Things samt i reklamfilmer för bland andra Hyundai och Ferrero. Hyundai-reklamen visades under Super Bowl 2014 – samma kväll som Bruno själv stod på scen i halvtidsshowen, vilket enligt Billboard var en ren slump.

I december 2012 framförde Bruno låten i The Ellen DeGeneres Show som en hyllning till offren för skolskjutningen i Newtown i Connecticut. Den finns också med på välgörenhetsalbumet Songs for the Philippines, vars intäkter gick till Röda korset efter tyfonen Haiyan 2013.

Framgång utan listplaceringar

Som singel släpptes ”Count on Me” bara till radio i Australien, den 7 november 2011. Den nådde plats 19 i Australien, 13 i Nya Zeeland, 7 i Spanien och 5 i Österrike, och toppade radiolistan i Tyskland. I Storbritannien stannade den på plats 78.

Men på lång sikt har den sålt och strömmats enormt. I USA är den certifierad femfaldig platina av branschorganisationen RIAA, vilket motsvarar fem miljoner enheter – trots att den aldrig lanserades som singel där. Den är också femfaldig platina i Kanada, trefaldig platina i Australien och Nya Zeeland och platina i Storbritannien, Danmark och Spanien.

”Count on Me” är på så sätt ett tydligt exempel på hur streamingen har förändrat vad en hit är. Det är inte längre bara de veckor en låt ligger högt på listan som räknas, utan hur länge människor fortsätter att välja den. För den här låten har det varit i över 16 år.

Unorthodox Jukebox och Super Bowl-scenen

Inför sitt andra album ville Bruno Mars ha friheten att gå in i studion och bestämma sig för hiphop, R&B, soul eller rock just den dagen. Resultatet blev Unorthodox Jukebox, som släpptes den 11 december 2012. Albumet debuterade på andra plats på Billboard 200 innan det klättrade till toppen, och det blev etta även i Australien, Kanada och Storbritannien. Det har sålt över sex miljoner exemplar.

Första singeln, ”Locked Out of Heaven”, var en energisk låt med tydliga influenser från The Police. Den toppade listorna i USA och Kanada och är i dag, med över 3,5 miljarder spelningar, hans mest strömmade sololåt på Spotify.

Därefter kom ”When I Was Your Man”, en naken pianoballad om ånger efter ett förlorat förhållande. Den blev bara den andra låten någonsin att toppa Billboard Hot 100 med enbart piano och sång. Med den fick Bruno Mars sin femte etta i USA – och ingen manlig artist utom Elvis Presley hade tidigare nått fem ettor snabbare. Albumet innehöll också ”Treasure”, en discoinspirerad danslåt vars video Bruno själv koreograferade. Den gav honom ett MTV Video Music Award för bästa koreografi 2013.

Moonshine Jungle Tour

Turnén Moonshine Jungle Tour pågick från juni 2013 till oktober 2014 och drog in 156,4 miljoner dollar. Billboard utsåg Bruno Mars till årets artist 2013. Rolling Stone rankade honom samma år bland de bästa liveartisterna och menade att alla, från femåringar till 95-åringar, kunde gå från hans konsert med känslan av att showen var gjord just för dem.

Förlusten av mamma

Mitt under framgångarna drabbades Bruno Mars av en stor personlig sorg. Den 31 maj 2013 fick han på flygplatsen veta att hans mamma var svårt sjuk och tog direkt ett plan till Hawaii. Hon dog dagen efter, 55 år gammal, av komplikationer från ett aneurysm i hjärnan. Han skrev senare på Twitter att det var den svåraste tiden i hans liv, men att han skulle resa sig igen eftersom det var vad hon ville. Till minne av henne startade han 2014 ett stipendium tillsammans med Grammy-stiftelsen för unga musiker från Hawaii med begränsade ekonomiska resurser. Stipendiet utvidgades 2017 till hela USA.

Halvtidsshowen 2014

Den 2 februari 2014 var Bruno Mars huvudartist i halvtidsshowen under Super Bowl XLVIII, med Red Hot Chili Peppers som gäster. Han var den första artisten under 30 år på ett decennium att leda showen. Med 115,3 miljoner tittare var det då den mest sedda halvtidsshowen i Super Bowls historia – fler tittare än själva matchen hade.

Kritikerna hyllade uppträdandet, där han inledde med ett trumsolo och bjöd på klassisk showmanship i James Browns anda. Två år senare, i februari 2016, var han tillbaka på Super Bowl-scenen som gäst hos Coldplay tillsammans med Beyoncé.

Vid Grammygalan 2014 fick Unorthodox Jukebox priset för bästa popsångalbum.

Uptown Funk och 24K Magic – funkens återkomst

Den 10 november 2014 släppte den brittiske producenten Mark Ronson låten ”Uptown Funk” med Bruno Mars på sång. Det blev en av 2010-talets mest dominerande låtar. Den låg 14 veckor som etta på Billboard Hot 100 och sju veckor som etta i Storbritannien. Billboard utsåg den senare till hela decenniets mest framgångsrika låt i USA, och New York Times har beskrivit den som en av århundradets mest igenkännbara poplåtar. Musikvideon har över 5,7 miljarder visningar på YouTube.

Låten var en kärleksförklaring till 70- och 80-talens funk med blås, handklapp och kaxig sång. Framgången hade också en baksida. Likheter med äldre funklåtar ledde till flera stämningar, och bandet The Gap Band lades till som medförfattare på grund av likheter med deras ”Oops Up Side Your Head” från 1979. Vid Grammygalan 2016 vann ”Uptown Funk” både årets inspelning och bästa popframträdande av duo eller grupp.

24K Magic och en historisk Grammykväll

Bruno Mars tog god tid på sig med nästa album. När han fick frågan om när det skulle bli klart svarade han att det var klart när det var klart, och att det måste vara minst lika bra som det förra. Låtarna skrevs nu av ett nytt produktionsteam, Shampoo Press & Curl, som bestod av Bruno, Philip Lawrence och Brody Brown.

Under inspelningarna införde han till och med en klädkod i studion: smycken och fina kläder i stället för mjukisbyxor, för att komma i rätt stämning för mjuk och soulfylld musik. Resultatet, 24K Magic, släpptes den 18 november 2016. Albumet var en hyllning till 80- och 90-talens R&B, funk och new jack swing, och det sålde över fem miljoner exemplar.

Singlarna blev nya hits:

• ”24K Magic” – en festlig titellåt som blev etta i Frankrike och Nya Zeeland.
• ”That’s What I Like” – toppade Billboard Hot 100 och har i dag över 3,4 miljarder spelningar på Spotify.
• ”Versace on the Floor” – en sensuell 80-talsballad.
• ”Finesse” – i en remix med Cardi B som hyllade 90-talets tv-estetik och new jack swing.

Vid Grammygalan i januari 2018 vann Bruno Mars samtliga sex kategorier han var nominerad i, bland annat årets album, årets inspelning och årets låt. Han blev därmed den andra artisten någonsin att vinna både årets inspelning och årets låt med två olika låtar från samma album.

En av historiens största turnéer

24K Magic World Tour (2017–2018) drog in över 300 miljoner dollar och räknas till de mest inkomstbringande turnéerna genom tiderna. Redan 2016 hade han inlett sin långvariga konsertresidens på Park MGM i Las Vegas, som 2024 hade dragit in 154,8 miljoner dollar. Enligt tidskriften Forbes var han 2017 USA:s bäst betalda musiker, med uppskattade intäkter på 100 miljoner dollar.

Under de följande åren fortsatte han att samarbeta med andra: ”Wake Up in the Sky” med Gucci Mane och Kodak Black (2018), ”Please Me” med Cardi B (2019) och ”Blow” med Ed Sheeran och Chris Stapleton (2019).

Silk Sonic – 70-talssoul med Anderson .Paak

Under pandemiåret 2020 skrev Bruno Mars musik varje dag. Men nästa steg blev inte ett soloalbum. Den 26 februari 2021 avslöjade han och rapparen, sångaren och trummisen Anderson .Paak att de spelat in ett album tillsammans under namnet Silk Sonic.

Idén var att återskapa känslan från 70-talets soul och funk, med stråkar, falsettsång och sammetslena arrangemang. Duon klädde sig också därefter: breda kragar, fritidskostymer och mönstrade skjortor. Som ”värd” på albumet anlitade de funklegendaren Bootsy Collins.

Första singeln, ”Leave the Door Open”, släpptes i mars 2021 och gick till förstaplatsen på Billboard Hot 100. Albumet An Evening with Silk Sonic kom den 12 november 2021 och gick in på andra plats i USA. Det producerades huvudsakligen av Bruno Mars och D’Mile. Förutom ”Leave the Door Open” släpptes bland annat ”Skate”, ”Smokin Out the Window” och ”After Last Night” som singlar.

Vid Grammygalan 2022 vann ”Leave the Door Open” fyra priser: årets inspelning, årets låt, bästa R&B-framträdande och bästa R&B-låt. Bruno Mars blev därmed den andra personen någonsin att vinna årets inspelning tre gånger. Silk Sonic vann också priser vid BET Awards, Brit Awards och Soul Train Awards, och 2022 gav duon en egen konsertresidens på Park MGM i Las Vegas.

Världsturné och rekord i Asien och Brasilien

Efter Silk Sonic gav sig Bruno Mars ut på en världsturné som varade från 2022 till 2024, parallellt med residensen i Las Vegas. Han slog flera publikrekord. År 2024 blev han den förste sedan Michael Jackson att sälja slut sju konserter på Tokyo Dome, som tar 55 000 personer. I Brasilien gjorde han 14 konserter samma år, fler än någon annan internationell artist hade gjort där under en och samma turné. Totalt drog de 115 rapporterade konserterna in 359,8 miljoner dollar.

Turnén påverkades också av världshändelser. Efter en konsert i Tel Aviv den 4 oktober 2023 ställdes en andra konsert där, liksom en planerad konsert i Doha, in efter Hamas angrepp mot Israel den 7 oktober.

2024–2026: Från duetter till The Romantic

Efter flera år utan nytt soloalbum kom Bruno Mars tillbaka med kraft genom två duetter hösten 2024 som slog rekord efter rekord.

Die With a Smile

Den 16 augusti 2024 släppte Lady Gaga och Bruno Mars balladen ”Die With a Smile”, en dramatisk kärlekslåt om att vilja vara nära den man älskar även om världen skulle gå under. Låten blev den snabbaste i Spotifys historia att nå en miljard spelningar. Den toppade Billboard Hot 100 och var Brunos första etta på den globala listan Billboard Global 200, där den låg 18 veckor som etta. Vid Grammygalan 2025 vann den priset för bästa popframträdande av duo eller grupp. I dag har den passerat fyra miljarder spelningar på Spotify och är Bruno Mars mest strömmade låt.

APT.

Bara några veckor senare, i oktober 2024, kom ”APT.” tillsammans med Rosé från den sydkoreanska gruppen Blackpink. Låten bygger på en koreansk dryckeslek, och den studsiga poprocken blev en global dille med danstrender på sociala medier. Den låg tolv veckor som etta på Billboard Global 200 och rekordlånga 19 veckor som etta på den globala listan utan USA. ”APT.” vann priset för årets internationella låt vid Brit Awards 2026 och har i dag över 2,6 miljarder Spotify-spelningar.

Tillsammans gjorde de två låtarna Bruno Mars till den första artisten att ligga 30 veckor som etta på Billboard Global 200. Den 27 januari 2025 blev han också den första artisten i Spotifys historia att nå 150 miljoner lyssnare per månad. Senare blev han dessutom den första artisten med fem låtar som var och en passerat tre miljarder spelningar på Spotify.

The Romantic – första soloalbumet på tio år

Den 5 januari 2026 meddelade Bruno Mars på X att det nya albumet var klart. Två dagar senare presenterade han titeln och omslaget. The Romantic släpptes den 27 februari 2026 och blev hans första soloalbum sedan 24K Magic 2016. Det är ett kort album på drygt 31 minuter, som blandar retrosoul, R&B, disco och funk och är producerat av Bruno Mars och D’Mile.

Albumet gick direkt in som etta på Billboard 200 med 186 000 sålda albumenheter i USA första veckan. Det blev etta i Kanada och nådde topp tio i en rad länder, bland annat Sverige. Kritikerna var generellt positiva och lyfte särskilt fram sången, även om en del tyckte att texterna var mindre originella än tidigare.

Första singeln ”I Just Might” blev hans första låt någonsin att gå in direkt som etta på Billboard Hot 100 – och hans tionde etta totalt. Andra singeln ”Risk It All”, en latinamerikansk bolero om att satsa allt för kärleken, gick in som etta på Billboard Global 200. Senare samma vår släpptes även samlingsalbumet Collaborations med elva av hans samarbeten, i samband med att han var ambassadör för den internationella skivbutiksdagen Record Store Day 2026. I augusti 2026 kom också singeln ”Still” med den colombianska stjärnan Karol G.

The Romantic Tour och en egen gata i Las Vegas

Den 10 april 2026 inledde Bruno Mars The Romantic Tour på Allegiant Stadium i Las Vegas. Det är hans första stadionturné kopplad till ett nytt soloalbum sedan 24K Magic-turnén 2017–2018. När biljetterna släpptes satte de rekord för största försäljning på en enda dag för en nordamerikansk turné hos arrangören Live Nation. Turnén har förlängts flera gånger och planeras nu omfatta 127 konserter i Nordamerika, Europa, Asien och Oceanien fram till slutet av maj 2027. I Japan har han bokat en rekordstor serie konserter på inomhusarenor.

I april 2026 fick Bruno Mars också en symbolisk nyckel till Las Vegas Strip, och gatan mellan Park MGM och T-Mobile Arena döptes om till Bruno Mars Drive.

Stil, influenser och scenkonst

Bruno Mars musik går inte att placera i ett enda fack. Han rör sig mellan pop, R&B, funk, soul, reggae, disco, rock och doo-wop – ofta på samma album. Musikjournalisten Ann Powers på NPR kallade honom 2013 för tidens mest värdefulla pophistoriker, och The Independent har utnämnt honom till kung av retrocroonande.

Rötterna

Grunden lades i barndomen. Pappans skivsamling med 50-talets doo-wop, enkla låtar med fyra ackord som gick rakt på sak, blandades med Little Richard, Frankie Lymon och Jerry Lee Lewis. Elvis Presley och Michael Jackson var förebilderna han imiterade på scen. I tonåren upptäckte han R&B-artister som Keith Sweat, Jodeci och Boyz II Men samt producenter som Babyface, Teddy Riley och Jimmy Jam och Terry Lewis. I gymnasiet lyssnade han på Led Zeppelin och The Beatles, och han har lyft fram sångare med ljusa röster som Stevie Wonder och Freddie Mercury.

Reggaen kom från Hawaii. Bruno har berättat att flera av öarnas största radiokanaler spelar reggae, och att det är musik som för människor samman snarare än att tillhöra en viss publik. Just det – att låten kommer först, oavsett genre – beskriver han som anledningen till att musiken når så brett.

Rösten och instrumenten

Bruno Mars är tenor med ett röstomfång på tre oktaver. New York Times har beskrivit honom som en av popens mest mångsidiga och tillgängliga sångare, med en lätt, soulinfluerad röst som passar i många stilar. Han spelar själv trummor, gitarr, bas, piano, keyboard, ukulele och slagverk, och han spelar ofta en del av instrumenten på sina egna inspelningar. Han skriver oftast låtar utifrån gitarr eller piano.

En showman i den klassiska traditionen

Kritiker jämför ofta hans liveframträdanden med Elvis, James Brown, Michael Jackson och Prince. The New Yorker har beskrivit honom som kanske den mest instinktiva och fängslande showmannen i sin generation. Före konserter brukar han titta på James Browns framträdande i filmen T.A.M.I. Show, Jimi Hendrix på Woodstock eller Prince när han framför ”Purple Rain”.

På scenen har han sällskap av kompbandet The Hooligans, där musikerna också dansar och sjunger kör. Hans bror Eric Hernandez sitter bakom trummorna, och blåssektionen har varit med sedan 2010. Konserterna bjuder på koreograferade dansnummer för hela bandet, James Brown-inspirerat fotarbete, splitt, pyroteknik och laserljus. Pollstar utsåg honom 2021 till 2010-talets främsta turnerande artist inom hiphop och R&B.

Bakom kameran och i modevärlden

Bruno Mars är också regissör. Tillsammans med Cameron Duddy regisserade han tio musikvideor mellan 2010 och 2017, och senare har han samarbetat med bland andra Florent Dechard och Daniel Ramos. Videon till ”Leave the Door Open” gav honom BET-priset för årets videoregissör.

Hans kläder följer musiken: 60-talsinspirerade kostymer på debutalbumet, 80- och 90-talsestetik på 24K Magic och 70-talets mönster på Silk Sonic. Under alter egot Ricky Regal har han designat kläder med Lacoste och hattar med Stetson. Han är också delägare i rommärket SelvaRey och öppnade 2024 baren The Pinky Ring på Bellagio i Las Vegas, uppkallad efter en rad i ”24K Magic”.

Kritik och debatt

Bruno Mars har också mött kritik. År 2018 anklagades han i sociala medier för kulturell appropriering, det vill säga att dra nytta av svart musikhistoria. Flera svarta musiker, bland dem Stevie Wonder och Charlie Wilson, avfärdade anklagelserna. Bruno har själv sagt att han bara står där han står tack vare James Brown, Prince och Michael Jackson, och att hans musik kommer ur kärlek. Hans hits har också varit föremål för upphovsrättsliga tvister, framför allt ”Uptown Funk”.

De största hitsen och utmärkelserna

Tabellen visar Bruno Mars mest strömmade låtar på Spotify, med ”Count on Me” som den senaste att passera miljardgränsen. Siffrorna gäller den 26 september 2026 enligt Kworb och är avrundade.

Låt	År	Album eller sammanhang	Spelningar på Spotify
Die With a Smile (med Lady Gaga)	2024	Singel	4,02 miljarder
Locked Out of Heaven	2012	Unorthodox Jukebox	3,52 miljarder
Just the Way You Are	2010	Doo-Wops & Hooligans	3,49 miljarder
That’s What I Like	2016	24K Magic	3,41 miljarder
When I Was Your Man	2012	Unorthodox Jukebox	3,31 miljarder
Uptown Funk (Mark Ronson med Bruno Mars)	2014	Uptown Special	2,80 miljarder
APT. (med Rosé)	2024	Rosie	2,65 miljarder
Talking to the Moon	2010	Doo-Wops & Hooligans	2,26 miljarder
Grenade	2010	Doo-Wops & Hooligans	2,06 miljarder
24K Magic	2016	24K Magic	2,04 miljarder
Leave the Door Open (Silk Sonic)	2021	An Evening with Silk Sonic	1,84 miljarder
Marry You	2010	Doo-Wops & Hooligans	1,71 miljarder
The Lazy Song	2010	Doo-Wops & Hooligans	1,51 miljarder
Count on Me	2010	Doo-Wops & Hooligans	1,00 miljard
Risk It All	2026	The Romantic	0,64 miljarder
I Just Might	2026	The Romantic	0,60 miljarder

Totalt har 22 låtar där Bruno Mars medverkar passerat en miljard spelningar på Spotify. De två nya singlarna från The Romantic ökar just nu snabbast: ”Risk It All” strömmas omkring två miljoner gånger per dag.

Tio ettor i USA

Bruno Mars har haft tio låtar som etta på Billboard Hot 100: ”Nothin’ on You” (med B.o.B), ”Just the Way You Are”, ”Grenade”, ”Locked Out of Heaven”, ”When I Was Your Man”, ”Uptown Funk”, ”That’s What I Like”, ”Leave the Door Open”, ”Die With a Smile” och ”I Just Might”. Han var 2022 den förste artisten med sex diamantcertifierade låtar i USA, vilket motsvarar minst tio miljoner sålda enheter per låt.

Utmärkelser i urval

• 16 Grammy Awards, bland annat årets album (24K Magic) och tre gånger årets inspelning. Som manlig artist har han rekordet för flest nomineringar till både årets inspelning och årets låt.
• 17 American Music Awards, varav sju vid en och samma gala 2017.
• 5 Brit Awards, bland annat för årets internationella låt 2026 med ”APT.”.
• 14 Soul Train Awards, 9 Billboard Music Awards och 7 MTV Video Music Awards.
• 10 Guinness-rekord, bland annat som den förste manlige artisten med tre singlar som sålt över tio miljoner exemplar vardera.

Bruno Mars har sålt över 150 miljoner skivor världen över, vilket placerar honom bland de bäst säljande artisterna genom tiderna. Billboard rankade honom 2024 på plats 20 på listan över 2000-talets största popstjärnor och har beskrivit honom som en artist som kom in i 2010-talets pop redan på toppen – och i stort sett aldrig lämnat den.

Avslutning: varför Bruno Mars håller

Bruno Mars karriär bygger på en ovanlig kombination. Han har hantverket från låtskrivarrummet, där han lärde sig vad som gör en hit innan han själv blev stjärna. Han har scenvanan från en barndom där han stod på scen fem kvällar i veckan. Och han har en musikalisk nyfikenhet som gör att han kan gå från doo-wop till new jack swing, från 70-talssoul till koreansk poprock, utan att tappa sin egen röst.

Han har också gjort något som få moderna popstjärnor lyckats med: han har fått generationer att mötas. På hans konserter står barn bredvid sina föräldrar och mor- och farföräldrar. Musiken låter bekant för de äldre och ny för de yngre.

”Count on Me” sammanfattar mycket av detta. En enkel låt om vänskap, inspelad av två personer i en liten studio i Los Angeles, som aldrig blev någon stor listframgång men som i dag har spelats över en miljard gånger på Spotify. Den sjungs i klassrum och körer, på avslutningar och i vardagsrum. Det är kanske det bästa beviset på att Bruno Mars musik inte bara handlar om rekord och statyetter, utan om låtar som människor vill ha med sig genom livet.

Med The Romantic i ryggen och en världsturné som pågår till 2027 är det svårt att se att Bruno Mars skulle sakta ner. Pojken som kallades ”Little Elvis” i Waikiki har blivit en av sin generations stora artister – och han verkar fortfarande ha roligt på jobbet.